Som ultraliten har jag inte riktigt samma utbud som andra vuxna. Vandrarkängor brukar börja på stl 36. Jag har stl 33… Jag började med tunga Meindl i stl 35,5 (2,5 stl för stora…) som jag vandrade med i 12 år tills de började gå sönder. Sen köpte jag Lundhags skalkänga ”Vandra” som är för barn. Jag gick 3-6 mil i veckan under ett år och lyckade inte få dem att fungera för mina fötter. Detta var en sorg för jag gillar verkligen konceptet med en skalkänga.

Det finns mängder av olika varianter för fullstora fötter men inte för mig. Då gick jag tillbaka butiken Kängspecialisten där jag tidigare köpt mina Meindl och kunde prova 8 (!) par kängor i stl 35. Hittade mina Lowa där. Supersköna! Men de gick sönder under första året, under långvandringen 2017. Reklamerade dem och fick ett på nya av samma modell. Det visade sig dock att Lowa uppdaterat modellen och gjort dem smalare vilket resulterade i gigantiska blåsor på tårna, på båda fötterna, trots rejäl tejpning i förebyggande. Upptäcktes plågsamt under vandringen i Wales maj 2018 och Padjelanta september 2018. På nattåget hem från Padjelanta beställde jag den nya, uppdaterade Lundhags barnkänga, Vandra II. Den har ett nytt superbra hälgrepp och är lättare än den äldre varianten. Har gått ett antal dagsvandringar och de verkar fungera superbra! Jag köpte en storlek större än de gamla och har bytt ut innersulan mot en Superfeet sula.

Det finns många åsikter om vad man ska ha på fötterna när man vandrar. Man väljer det som passar en själv bäst, dvs det som är skönast och mest ändamålsenligt. Men rent krasst kan man säga att ju tyngre packning – desto stabilare sko behöver man ha. Ur energibesparings synpunkt råder 1 till 5 förhållande. Att flytta 1000g sko kräver lika mycket energi som 5000g packning på ryggen. Sen beror det på vart man ska vandra. Ska man gå ledat eller oledat? Varmt eller kallt klimat? Torrt eller fuktigt? Jag rekommenderar att man går till en butik och provar ett flertal olika skor. Tänk på att prova med den typ av strumpor du ska gå i. De får inte vara för trånga (hämmar blodcirkulationen) och inte för stora (risk för skavsår). När du köpt dina skor behöver du veta hur du tar hand om din investering: rengöring, impregnering, vax etc. Sen behöver du gå in dina skor ordentligt så du vet om du behöver åtgärda något före vandringen, t ex att tejpa fötterna för att undvika skav.

Jag gillar dessa huvudspår:  
- lättare typ av vattentät goretexfodrad vandrarkänga med dämpning. Dessa är stadiga men mjuka (känns som en grov gympasko). Fördelen är en lätt mjuk gång med bra rull och man håller sig torr i de flesta situationer. Nackdelen är om de blir helt genomdränkta tar det lång tid för dem att torka. Är man ute på vandring i en vecka med tält kan det bli att man går i blöta kängor resten av turen. 
- skalkänga typ Lundhags. Denna sko tar ofta lång tid att gå in, men sen håller de i väldigt många år. Dessa har fördelen att om man dränker dem så byter man bara innersula och strumpor och vandrar vidare. 
- Trailkänga. Denna är som en lätt grov gympasko, bra dämpning och har mesh på ovansidan. Denna är inte vattentät men torkar väldigt snabbt. Här kan man med fördel komplettera med en goretex strumpa eller neopren strumpa för att få till vattentäthet. Dock så håller dessa strumpor inte så länge.

Strumpor:

Jag går alltid i dubbla lager ullstrumpor: en tunn liner som sitter tajt runt foten utan att veck uppstår och en tjockare strumpa ovanpå (oavsett hur varmt eller kallt det är). Då blir friktionen mellan strumporna och inte mellan strumpa och hud (minskar risken för skavsår). Det finns andra som tycker att en tunn nylonstrumpa är det bästa. Man får prova sig fram.