Padjelanta är den vackraste led jag hittills vandrat! Fin, slät och välmarkerad led hela vägen. Det finns inga raststugor mellan stugorna längs leden så jag tog med mitt 1p tält (bara yttertältet och footprint) för att ha som rastställe vid dåligt väder. Mycket mysigare att krypa in där för lunch än att frysa ute i regnet.

Padjelantas stugor drivs av samernas förening. Vi hade förbetalat allt boende och visade upp kvitton vid ankomst. Väljer man att betala på plats är det kontanter som gäller. Stugorna är 6 personers egenhushåll så man bor, äter och torkar sina kläder i samma stuga. Allt driv med gas, både för värme och matlagning, och det finns ingen el (förutom i Staloluokta). Supermysigt! Mer info hittar man här: https://www.padjelanta.se/

Ofta finns det rökt fisk och glödkakor att köpa. Det finns försäljning av basmatvaror, men det räknade jag inte med då vi kom så sent på säsongen. Vi hade med oss frukost, lunch och middag för alla vandringsdagarna. Vi hade bara 6 dagar att vandra på så vi valde att ta helikopter en bit och därmed hoppa över Tarradalen och skogen för att komma direkt ut till fjällvärlden.

Fredag 24/8 Nattåg

Maria Carlsén och jag tog nattåget från Stockholm till Murjek. Som vanligt när vi vandrar står jag för planering och struktur och Maria för myset och guldkanten = perfekt combo! Vi drack gott vin och åt medhavda ostar före vi kröp i säng.

Lördag 25/8 Darreluoppal – Duottar 11km

Tåget ankom vid 7-tiden på morgonen och vi åt medhavd frukost i Murjeks väntesal i väntan på bussen som skulle ta oss till Jokkmokk och sen vidare till Kvikkjokk. Vi blev avsläppta vid helikopterplattan före Kvikkjokk. Vi hade förbokat reguljärturen ut i Padjelanta. Den går ut till Staloluokta, men vi hade bokat att bli avsläppta i Darreluoppal. Det regnade, men vi var som vanligt på gott humör. Vi packade om och gav oss iväg de 11km till Duottar. Leden är så slät och fin, nästan inga stenar eller rötter, vilket gör att man kan lyfta blicken och se sig omkring. Vi delade stuga med två göteborgare och hade en trevlig kväll med intressanta samtal.

Söndag 26/8 Duottar – Staloluokta 18km

När man lämnar Duottar är det två större vad som man behöver göra så vi hoppade i crocksen direkt. Vattnet var bara 30-40cm högt så det var inga problem att vada över. Har faktiskt inte vadat så här tidigare (behöva ta av sig skorna och jag tog även av mig byxorna). Crocksen hade jättebra grepp på de hala stenarna och stavarna var guld värda. Det började regna lite efter någon timme och Maria inser att hon glömt (eller blivit av med) sina regnbyxor på Duottar. Men hon ville inte vända om utan tänkte att det löser sig säkert. Som tur var avtog regnet och dagen var mestadels torr. Jag slog upp tältet för lunch och Maria konstaterade att det var en dunderhit att ha med sig egen raststuga.

Vandringen var en sån njutning! Det är så vackert att det nästan gör ont och man har svårt att ta in skönheten. Man ser Staloluokta på långt håll (till höger i bilden). 

Staloluokta är en större anläggning som påminner mycket om STF´s stugor. Den ligger vid samevistet vid sydöstra viken av Virihaure och får el från vattenturbinen i jokken. Här finns rejält med sovplatser och bra kök och matplatser. Deras vedeldade bastu är ljuvlig och man kan ta sig ett dopp i det kalla vattnet.

Det finns en kiosk en liten bit bort där de säljer fisk och bröd samt en del basmatvaror. Vi traskade dit för att köpa bastu-öl. Maria säger ”Jag vill ha en fisk, ett bröd, en öl och ett par regnbyxor i stl M tack”. Han tar fram fisk, bröd, öl och kallar på sin fru som säger att hon visst har ett par regnbyxor som var kvarglömda sen gammalt av någon vandrare och dessa kunde hon få. Helt otroligt! Det är karma 😊

Omgivningarna här vid Virihaure är galet vackert! Nästa gång tänker jag stanna en extra dag här och ta en dagstur. Kyrkkåtan är den finaste som finns! 

Måndag 27/8 Staloluokta – Arasluokta 12km

Vi tog det lugnt på morgonen och gav oss av i strålande solsken mot Arasluokta. Det är en kort bit med 12km så vi kunde verkligen ta det lugnt och strosa fram. Så himla härligt med långa raster och vila lunch! Bilderna nedan får tala för sig själva…

Vi kom fram vid 16-tiden och tog en stuga. Stugvärden hade fisk, bröd och renkött till försäljning. Var sugen på renkött, men är usel på att steka kött och dessutom var biten för stor för mig. Köpte därför bara ett glödbröd. Efter en timme kommer han till vår stuga, går in och börjar skära upp köttet och steka det åt mig. Blev så glad över hans omtänksamhet (och försäljningsknep) att jag självklart betalade bra. Godaste köttet någonsin!

Vi fick en underbar kväll med en helt magisk solnedgång. 

Tisdag 28/8 Arasluokta – Låddejåkka 13km

Ännu en kort vandring till nästa stuga. Vi tog det lika lugnt som under gårdagen. Dessa båda sträckor är de finaste på hela leden så jag rekommenderar verkligen att ta extra tid här och inte stressa förbi.

Låddejåkka är en större anläggning med flera sovrum och kök i ett stort hus. Köpte nya raggsockar som var stickade av stugvärden. Lyxig känsla att gå med dem under vintern 😊 Vi köpte glödbröd, åt middag och kröp i säng.

Onsdag 29/8 Låddejåkka – Kisuris 23km

Vi gick upp tidigt och gav oss iväg på vandringens längsta etapp. Det börjar med en uppförsbacke, nästan som en slalombacke, som tydligt påvisade att jag inte var lika tränad som förra året. Flåsandes tog vi oss uppför. Väl uppe blåste det rejält, men som tur var hade vi med eller sidvind. Man går högt uppe och har milsvid utsikt. Leden är fortsatt mycket fin och det är lättvandrat. Där det behövs finns det bra spänger. När man har rundat fjället ser man Ahkka massivet och vi hade turen att återigen se en del renar. Det är inte många bilder som blir särskilt bra på dem dock. Oftast tittar man på en bild och inte förstår varför man tagit den? Då får man leta efter en ren som finns där någonstans haha.

Leden går på en del åsar, som ger en ännu mer surrealistisk känsla.

Vi höll uppe tempot för att komma fram före mörkret. Vi kom dock fram i bra tid och kunde välja ett tomt rum i Kisuris stugan. Senare kom det en stor vandringsgrupp och ljudnivån ökade rejält. Inser att jag inte tyckte om det. Det var som om den yttre verkligheten kallade och jag ville inte dit. Vi hängde på rummet istället och mumsade på inköpt godis.

Torsdag 30/8 Kisuris – Akka båtplats 16km, båt till Ritsem

Vi kom tidigt iväg då vi var lite osäkra på när båten skulle gå. Hade olika uppgifter och vi ville inte chansa på att bli kvar i Akka då vi förbokat övernattning på Ritsem fjällstation. Med facit i hand skulle vi gått lite fortare/ börjat lite tidigare, så vi hann med 12-båten. Då hade vi kunnat åka direkt till Saltoluokta fjällstation istället för att övernatta i Ritsem.

Det regnade hela dagen mer eller mindre intensivt (därav få bilder från denna dag). Vi hade gott humör men stod på de 13km till Akka stugan (STF). Leden går till största delen i skogen (som också är jättefin). Väl framme i Akkastugan torkade vi de blöta kläderna och åt lunch fram tills vi tog de sista kilometrarna ner till båten. Båten åker en tur så det tar en stund att komma över. Vi traskade bilvägen upp till Ritsem fjällstation. Den känns 70-talig och nersliten och hade definitivt kunnat hoppas över. Men de hade god öl och varm dusch som plåster.

Fredag 31/8 Buss Ritsem – Saltoluokta, sen liten dagsvandring i omnejden

Buss 93 gick vid 10-tiden och vi var framme i Saltoluokta vid 1240. Jag hade tillbringat två nätter här förra året på min långvandring, så det var som att komma hem. Älskar Saltoluokta! Äldsta byggnaden är mer än 100 år och hela stället är supermysigt. Vi hade toppenväder och tog en dagstur i omgivningarna före vi hoppade in i bastun. Bastufönstret är som en tavla…

På kvällen vankades det lyxig tre-rätters middag, gott vin och musikunderhållning. En perfekt avslutningskväll på vår fantastiska vandring.

Lördag 1/9 Dagsvandring 10km och hemfärd

Vi åt frukostbuffé länge före vi tog oss upp till ravinen. Det är ca 5km upp till den och det är igen så vackert att man nästan gråter av lycka över att få vara där. Vi åt lunch liggandes på våra vindruteskydd och bara njöt. Båten skulle inte gå förrän vid 16 så vi hade gott om tid att insupa det sista. Nere på fjällstationen igen lyxade jag med våffla med grädde och hjortron. Tror inte jag ätit så mycket på någon vandring som jag gjort på denna tur. Sen var det båten över och ta bussen till Gällivare. Väl där gick vi till hotellet vid järnvägsstationen och drack lite vin. Nattåget kom och vi sov gott ner till Stockholm. Padjelanta har helt infriat alla mina föreställningar och det är den vackraste led jag någonsin vandrat. Hit kommer jag att återvända många gånger! Helst redan nästa år, eller hur Maria?

Maria Carlséns och min underbara vandring 2018